Rymlingar

I morse rymde Tove och Edvin för första gången.

Efter att de 12 lagren ytterkläder kommit på släppte jag i vanlig ordning ut dem i korridoren. Vi bor ju i en fd skola, så vi har en lång korridor som går runt en atriumgård utanför ytterdörren. Perfekt spring/cykel/bobbycarbana, och så skönt att få ta på sig ytterkläderna, plocka ihop dagisgrejor osv i lugn och ro utan att små svettiga overallmonster står och hoppar bredvid.

Sagt och gjort. Modern låser ytterdörren och ropar in sin flock. Tooooove.... Eeeeedvin... Inget svar. Antar att de gömt sig och sitter och fnittrar någonstans (mycket populär sysselstättning!) så jag letar mig runt. Inga barn! Går ner till våningsplanet under. Inga barn där heller. Nu börjar jag bli nervös och rösten får en något mer nasal ton. "TOOOOVE EEEDVIN!!!!". Letar mig igenom festlokalen, övernattningslägeneten, cykelförrådet (brukar vara låst men man vet ju aldrig..), tvättstuga (dito) och ringer på hos grannar där de brukar vara och leka (ingen hemma).

Massa läskiga bilder flimrar förbi när jag springer ut på baksidan - mot VÄGEN (en 30-väg iofs, men hur snabbt folk sen kör är ju en annan sak...). Två damer vid busshållplatsen har inte sett några små barn komma ut här. Bestämmer mig för att busschauffören borde märkt om två små barn ensamma hoppade på bussen mot Gullmarsplan. Den stannar utanför vår port och går var tredje minut på morgonen. Tove och Edvin har åkt den ganska ofta, och jag kan precis höra resonemanget:

Edvin: Titta, bussen! Ska vi åka den?
Tove: Ja - den går till biblioteket. Och till caféet och till Årsta torg.
Edvin: Jag vill åka till Årsta torg.
Tove: Kom då så åker vi buss!

Nej, det tror jag inte de skulle göra. Springer runt huset och letar på lekplatserna. Inga små Tovar och Edvinar där heller. Fortsätter ut på fältet. Nere vid dammen? Nej, två farbröder med hundar har inte sett några ensamma små barn. Ringer dagis - har dom gått före dit kanske? Neej, de har inte sett Tove och Edvin heller.

Nu börjar jag få lite småpanik. Pulkabacken? "Skogen" uppe på pulkabacken som barnen kallar för djungeln? Icke. Granngårdarna? Nix. Lekplatsen vid linbanan? Nehe. Nu är jag nästan framme vid dagis och då ringer telefonen. Jättestolt Tove har precis kommit dit "Vi har gått till dagis själva idag. Men Edvin står utanför grinden och behöver hjälp att komma in".

Ja, vad säger man. Initiativkraft. De hade visst sprungit över fältet och sen gömt sig inne i "djungeln". Nu har vi iaf haft en lång diskussion om att visst får man gå ut själv, men man måste alltid-alltid-alltid tala om det först.

Puh, långt inlägg. Tur att man jobbar hemma idag så man kan passa på att skriva av sig lite adrenalin först :-)